Hela
det här inlägget är ett svar på ett blogginlägg från Heiti Ernits (Miljöpartiet
i Borås). Heiti menar att det är rimligt att man måste acceptera att påverkas
negativt av vindkraft då man är en del i en energiintensiv kultur. So far so
good. Min tes nedan är dock att påverkan från vindkraft är oproportionerlig
mellan stad och landsbygd, särskilt då stadsbor i genomsnitt är värre miljöbusar
än landsbygdsbor.
Du
skriver i ditt blogginlägg att
”Det
intrikata är att majoriteten av de människor som påverkas av vindkraften också
själva är del av en energiintensiv kultur; skillnaden nu är att
energiproduktionen och -konsumtionen sker “nära varandra”.
Visst
är det korrekt att hävda att alla människor i Sverige på något vis är del i en
energiintensiv kultur som bidrar till ett överutnyttjande av jordens resurser. Att energiproduktionen från vindkraft sker "nära" där den konsumeras håller jag dock inte med om, det är ofta ganska långt till staden där merparten av energikonsumtionen äger rum...
Det
finns också stora skillnader mellan hur energiintensiv genomsnittsmänniskan på
landsbygden är jämfört med hur energiintensiv genomsnittsmänniskan i staden är. Majoriteten
av de människor som påverkas av vindkraften, i alla fall den landbaserade
vindkraften i skogsbygder, bor nästan uteslutande på landsbygden och har ofta
ett mycket mindre fotavtryck på miljön än människorna i staden.
Merparten
av hushållen på landet värmer tex sina hus med biobränslen som ingår i det
naturliga kretsloppet. Det är faktiskt så många som ca 25% av alla småhus i
landet som får ca 80% av sitt totala energibehov från lokalproducerat
biobränsle. Dessa småhus ligger uteslutande i små landsortssamhällen eller på
landsbygden. Nyare ved- och pelletsbrännare
har dessutom fantastiska verkningsgrader på över 90%. Hushåll på landsbygden är
därmed oslagbara när det kommer till att använda den renaste och mest
miljövänliga elenergin – den som vi inte gör av med. Vi bidrar med andra ord med
många ”Negawatts” (negativa watts…) som det ibland lite käckt omnämns…
På
landet används dessutom en mycket större andel egenproducerad eller ”grannproducerad”
mat (egna ägg, potatis, lamm, grannens kalv, morötter, etc) och en förvånansvärd
stor andel av köttkonsumtionen kommer från vilt kött.
Något
som kommer upp ibland är att landsbygdsbor kör mycket mer bil än stadsbon (vilket
skulle försämra fotavtrycket i deras ”favör”). Till viss del är det sant att
man är beroende av bilen på ett annat sätt på landet, men kör man verkligen så
mycket mer på landet än i staden nuförtiden? Min erfarenhet från de större
städerna är att de kör bil extremt mycket – att pendla några mil till jobbet i
Stockholm eller Göteborg i bil ses som att man har nära till jobbet – det är
inte längre än vad många på landet pendlar till jobbet. Vad som fick mig än mer
övertygad av min tes är att jag i detta nu (tidig kväll) sitter på ett tåg
mellan Uppsala och Stockholm (järnvägen går bitvis bredvid E4:an) och ser
milslånga långsamt ringlande köer av bilar med Uppsalabor som jobbar i Stockholm
och är på väg hem.
Att
landsbygden ska få en oproportionerlig påverkan av energigenerering från
vindkraft är därmed väldigt orättvist eftersom de som bor där påverkar miljön
mindre. Det är inte rimligt att stadsbons fortsatt höga och ökande miljöpåverkan
ska betalas genom att landsbygdsbon får en försämrad livs-, rekreations- och
boendemiljö. Att landsbygdsbefolkningen ska bära de största kostnaderna av en
vindkraftsutbyggnad och att landsbygden blir en produktionsyta för stadens energibehov
och konsumtionsmönster, är orättvist och omoraliskt. Landsbygdsmiljön ska inte
få förstöras för att någon ska kunna sitta i en bilkö utanför Stockholm och sedan
värma sitt hus med direktverkande el med gott samvete eftersom elen kommer från
vindkraft. Kostnaderna och uppoffringarna
för Sveriges energipolitik måste fördelas solidariskt utifrån påverkansgrad.
Stora miljöbovar ska betala och uppoffra mycket medan människor och företag med
liten miljöpåverkan ska betala och uppoffra lite. Inte tvärtom.
Nu
till vindkraften och vad vi bör göra:
Reglerna
för hur vindkraft får byggas i bebodda landsbygdsområden måste förbättras i de
närboendes favör. Det innebär bland annat avsevärt lägre tillåtna bullernivåer
vid bostäder och en mycket större försiktighet vid påverkan på landskapsbilden.
Vid minsta tveksamheter bör försiktighetsprinciper gälla då den potentiella
påverkan av dagens skogsbygdsverk är så enorm.
Det
finns jättemycket material framtaget av statliga verk, länsstyrelserna och
universiteten för hur vindkraft kan byggas på ett bra sätt som påverkar
människor och natur så lite som möjligt – problemet är att dessa riktlinjer
inte är lagstagade och när det väl ska byggas vindkraft är det oftast lagtexten
som styr för hur vindkraftparkerna planeras och placeras. Jag är övertygad om
att de flesta miljövänner skulle hålla med om att dessa riktlinjer är jättebra –
problemet är att de aldrig används när det kommer till kritan. Rena ”feel good”
pappersprodukter alltså.
Ingen
överklagan kommer att gillas för att landskapsbilden förfulas på ett orimligt
sätt, eller att bullervärdena vid vissa väderlekar tidvis under dygnet vida
överstiger 40 decibel vid bostäder, eller att natthimlen kommer att bli
orimligt påverkade av blixtrande vita ljus då ingen lagtext kräver radarsystem
som endast tänder lamporna när flygplan är i närheten. Inte heller kommer någon
att kunna överklaga eller få kompensation för att deras mark eller hus blir
mindre värt (det går rykten i vissa kretsar att fastighetsvärden inte påverkas,
men det är helt enkelt inte sant i de miljöer och för de vindkraftverk som
planeras i svenska skogsbygder).
Och
tro det eller ej - alla kommer att vinna i längden på ett striktare regelverk.
Vindkraftindustrin kommer att självdö om inte den får bred acceptens, och även
acceptans på landsbygden där mycket ju kommer att byggas. Se bara vad som
händer just nu runt om i bygderna där mängder av dåliga vindkraftprojekt planeras
– folk går man ur huse och protesterar och arbetar på ett sätt som gör de
flesta partipolitiskt aktiva avundsjuka över uppslutningen.
Vindkraftindustrin
och delar av miljörörelsen håller på att skjuta sig själva i foten genom att styvnackat
försöka pressa fram dåliga projekt och bygga vindkraft ”till varje pris”.
Vindkraft har i grund och botten ett enormt stort goodwill och positiv klang
hos de flesta (eller har haft i alla fall) – detta goda rykte håller på att
förstöras och när det väl är förstört kommer det inte gå att reparera på mycket
lång tid. Det ligger nog i allas intresse att vindkraftindustrin tänker
långsiktigt – att de gör bra projekt som inte förstör för människor och natur
helt enkelt!
Även
med striktare regler kan vindkraftindustrin fortsätta att bygga så många vindkraftverk
som någon är villig att betala för (pengar både från privata intressen och från
medborgarna via subventioner). Anledningen till det är att det nämligen finns
välldigt mycket lämplig mark för vindkraft i Sverige. Visst försöker projektörerna
att bygga vindkraft så att de kan skörda de lägst hängande frukterna först, men
tyvärr sker detta ofta i områden mycket nära bostäder då det är där
infrastrukturen finns nära (vägar och elnät). Då omsättning av ett
vindkraftverk redan subventioneras med ca 40% (vilket kanske är rimligt för att
generera energi med minimal miljöpåverkan) förstår jag inte de argument som
säger att det är för dyrt att bygga på andra ställen en ”just de ställen” som
vindkraftprojektören föreslår. Då debatten inte är marknadsmässig till att
börja med (hårt subventionerad) så faller argumenten att det ”blir för dyrt”
att bygga på mer avlägsna platser. Dessutom, om vindkraften subventionerades
med ytterligare någon procent så att landsbygdsborna slapp den inpå knuten så
skulle nog de flesta gå med på det. Alternativt, vindkraftindustrin skulle via
sin paraplyorganisation ”Svensk vindenergi” göra en nationell plan för
utbyggnaden av vindkraft och sedan göra en gemensam satsning på infrastruktur
till områden som är allra bäst lämpade för att få ned infrastrukturkostnaden/vindkraftverk.
Men, men, är de inte förnuftigare än hur de agerar idag så kanske de förtjänar
att föra en tynande tillvaro med större och större svårigheter att få igenom sina
dåligt planerade projekt nära människor och känslig natur.
Något
slags kompensationssystem (bygdepeng, ersättning för minskade fastighetsvärden,
erbjudande om uppköp av bostadshus, etc) skulle kanske kunna fungera i vissa
fall. Grundfilosofin vid vindkraftetableringar måste dock vara att den stora
majoriteten av människor i närområdet ska acceptera den och tycka att den är
bra. De som bor närmast och påverkas mest måste naturligtvis få ”tycka mest” än
någon som blir mindre berörd. En sådan process kan också skapa väldiga
spänningar mellan grannar, men kan kanske vara värd att prövas. Är motståndet
trots detta fortfarande stort så kan mitt råd inte bli annat än att något annat
bättre ställe måste hittas (eller en större kompensation måste ges).
Jag
vill också lyfta fram ett citat som nämns i blogginlägget:
”Oron och stressen
över landskapets förändring ligger mycket djupare än så. Inte minst kan
expertdominerande planeringsprocesser maskera grundläggande problem eftersom “konflikter
om landskapsvärden ofta är symptom på djupare underliggande sociala konflikter” (Naturvårdsverket 2012:89 med hänvisning till Jones 2009:248). Så det handlar inte enbart om ett intrång i människornas livsmiljö utan även om djupare liggande sociala relationer och latenta konflikter i lokalsamhällen.”
Nä.
Så är det nog inte i de flesta fall. Och tyvärr är användande av ett sådant
citat ett exempel på hur långt det är kvar innan den verkliga problematiken och
oron förstås. Det är faktiskt inte så kvasiintellektuellt och komplicerat – det
är inga dolda generationslånga sociala spänningar i lokalsamhällena som ligger
bakom motståndet. Det hela är ganska enkelt egentligen:
- Vindkraftverken upplevs som fula i jämförelse med vackra böljande skogslandskap,
- Folk bor på landet och flyttar till landet för stillheten och lugnets skull
- Vindkraftprojektörerna är ofta dåliga på att projektera utifrån människans och naturens perspektiv,
- Människor blir lurade och överkörda av skrupellösa vindkraftprojektörer som (surprise!) projekterar vindkraft för sin egen plånbok eller aktieägarnas plånböcker och inte för miljön. (detta är ett tragiskt kapitel i sig, men det får jag skriva om en annan gång)
- Närboende får inte ha ett verkligt inflytande i planeringsprocessen.
- Reglerna för hur man får bygga vindkraft är uråldriga och inte är anpassade efter de enorma verk som planeras idag i skogsbygderna.
För
att sammanfatta: Människorna på landsbygden ska inte behöva betala en oproportionerlig
del av Sveriges energipolitik och vindkraftsindustrin måste skärpa sig och planera
bättre projekt för att säkra en långsiktig framtid för sin egen bransch.
Avslutningsvis;
jag är optimistisk som person och är helt övertygad om att vi kan bygga dagens
och nästa generations energigenerering utan att samhället behöver bli lika
drabbat som när vi byggde ut förra generationens energisystem (olja, kol, kärnkraft,
vattenkraft). Tyvärr är många av dagens vindkraftprojekt bara en fortsättning
på gamla och påverkande sätt att generera energi. Vi kan bättre!